Archive for december 2008
Kreativa konferenser
Under sommaren har jag varit på tre akademiska konferenser (jag doktorerar i elektroniska röstningssystem) och det har blivit hyfsat många dylika under de senaste två åren. Det som slår mig är att de aldrig är speciellt kreativa. Visserligen känner jag mig inspirerad varje gång och under de första konferenserna skrev jag alltid ett nytt paper men i övrigt skapas mycket lite under konferenserna – det handlar mest om att presentera tidigare forskning. Problemet med detta är att det som presenteras är åtminstone flera månader gamla resultat. Eftersom mitt forskningsområde är inom IT-säkerhet är detta en hög ålder för dylika resultat.
Vad jag saknar är verkligt kreativa konferenser där deltagarna inte bara idisslar tidigare resultat utan tillsammans skapar nya. Speciellt inom elektroniska röstningssystem är det möjligt att utbyta tankar och funderingar såväl som teknisk kunskap (till exempel djupare kunskap kring krypteringsalgoritmer som RSA, ElGamal och Paillier) och på kort tid tillsammans skapa nya resultat, nya system och nya forskningsriktningar.
Vad jag verkligen skulle vilja uppleva är något i stil med vårt svenska 24 hour business camp där konferensdeltagare både skapar tillsammans och inspirerar varandra till individuellt skapande. Ett inspirerande öppningstal, uppdelning av deltagarna i intressegrupper, deadlines för presentation av nya resultat och så vidare är vad jag vill se på nästa konferens. Deltagarna kanske kan ta nya uppslag med sig till konferensen och första eftermiddagen presenterar man dessa och ”rekryterar” deltagare till sin arbetsgrupp. De grupper som får mer än en deltagare spånar sedan under konferensmiddagen (till ett glas vin naturligtvis) varefter jobbet tar vid andra morgonen. Före lunch skall preliminära resultat lämnas in och under eftermiddagen presenterar man dessa.
Största problemet är att den akademiska världen är oerhört klickig och att dela med sig preliminära resultat är tabu. Att dela med sig och att samarbeta är nämligen att späda ut den ära som finns sammanknuten med ett gott forskningsresultat. Synd bara att detta förhindrar ännu bättre forskningsresultat.
Ryanair
Mot slutet av min resa med Ryanair mellan Nyköping och London börjar plötsligt en av de manliga värdarna ett rent ut sagt äckligt säljtal på högtalaranläggningen. Han vill sälja lotter men gör det på ett sätt som får mig att må illa, med dålig engelska och en sliskig ”säljton” som han själv framdestillerat och säkerligen kallar charm.
Jag bestämmer mig för att ta en titt i Ryanair Magazine och jämfört med alla andra inflight-magasin jag läst under årens lopp håller denna en så låg nivå att jag inte kan tro det. Man har till och med klätt egen kabinpersonal i bikini och säljer en kalender med bilder av dessa.
Måste Ryanairs personal förödmjukas och säljas för att flygbolaget ska tjäna pengar på sina lågprisbiljetter?
Recensera på riktigt! Recensera andra!
Jag håller med Malin Ullgren på DN om två saker:
- För det första kan en recension av en bok av en välkänd författare där förlaget bestämt att många exemplar skall säljas vara onödig. Boken i sig har mycket lite av författarens röst i sig och dess innehåll avhyvlat och tilljämnat så absolut mycket som möjligt för att tilltala ”alla”. Att hitta ens minsta nyans av en sådan bok är att hyckla.
- För det andra är en recension överhuvudtaget intet värd om recensenten inte verkligen vågar ta itu med ämnet.
Boksalongen
Den 3-5 april 2009 äger Boksalongen rum på Stockholmsmässan och Recito deltar med sin tjänst Bokutgivning.se. I vår monter kommer vi ha alla böcker vi givit ut och som vi distribuerar och på vår monterscen kommer våra författare att uppträda nonstop.
Jag älskar Bok- och biblioteksmässan i Göteborg och det är en härlig tid varje år (även om jag av någon anledning alltid blir sjuk direkt efter mässan) för oss utställare. Stämningen på Svenska Mässan under monterbyggnationen är en av förväntning, stämningen under mässan är en av otyglad kärlek till litteraturen och stämningen efter stängningsdags är en av rusig fullbordan.
Nu hoppas jag att Boksalongen kommer bli något liknande på ”andra sidan” landet – och salongen är perfekt inplanerad på andra sidan året.
DN-bokhandeln i linje med tiden
När DN startar en ”egen” nätbokhandel (samarbete med Adlibris) funderar de faktiskt genast själva över huruvida det verkligen är lämpligt:
– Satsningen påverkar inte vår recensionsverksamhet. Integriteten är väsentlig. Det redaktionella materialet och bokförsäljningen är två helt separerade saker – vilket är viktigt att det förblir, säger Maria Schottenius.
Tråkigt nog uppmärksammas genast ett problem: den egna politiska redaktörens bok ges topplacering i nätbokhandeln utan att åtnjuta samma placering på Adlibris. Från bokhandelssidan börjar diskussionerna om huruvida de bör stöda DN genom att annonsera i tidningen eller om det bara är att kasta pengar i sjön.
Jag håller med om att tidningar på det här sättet kan hjälpa sina läsare och tjäna pengar på det, något som ligger i tiden. Något jag uppmärksammat med The Guardian, precis som Maria Schottenius tydligen har, är att de dels har bokklubb och dels publicerar böcker själva. De säljer böckerna till exempel genom annonsering i den egna tidningen och ger rabatter till läsare med ”medlemskort”. Jag håller också med om att det gör det omöjligt (och onödigt) för bokhandeln att annonsera i tidningen – något de ändå säkerligen endast gjort i begränsad skala. Förlagen kan naturligtvis fortsätta annonsera – kanske till och med med bättre resultat?
Man kan ju förresten tänka sig att om ALLA böcker som finns till försäljning i Sverige (eller enligt uppgift två miljoner titlar) finns i DNs nätbokhandel så borde inte det påverka den egna recensions- och rekommendationsverksamheten. Det hade nog varit större problem med integriteten om de bara haft egen bokklubb och egen förlagsverksamhet.
Bok- och förlag på 24 hour business camp
Jag ser oerhört mycket fram emot 24 hour business camp som jag kommer medverka på i januari. Det verkar som de flesta författare av bloggar i min Google Reader kommer närvara varav flera är involverade i bok- och/eller förlagsbranschen. Mitt bidrag kommer vara en tjänst som har just med böcker och förlag att göra. Min förhoppning är att det egna förlaget ska kunna ta ett kliv in i den andra versionens webb i och med lanseringen av denna helt nya tjänst.
Det måste finnas en regel
Idag har jag av olika anledningar fikat två gånger i Skärholmen. På ena caféet var ”kaffe- och tedrickningstid max 20 minuter” och på det andra ”[serveras dryck] inte utan tillbehör. Det visar sig efter samtal med en caféinnehavare att ”en speciell typ av person” köper en kopp kaffe och stannar sedan hela dagen. (Antagligen för att hålla sig varm?) Flera personer av samma sort har till och med lämnat kaffekoppen mellan sig för att kunna stanna utan att handla.
Det är typiskt svenskt att hitta på regler som man sedan kan åberopa när man ber dessa personer avlägsna sig. Jag tror man har dåligt samvete för vad man gör men regeln känns befriande tvingande. I andra länder jag har erfarenhet av ber man helt enkelt folk att lämna stället när de förbrukat sin välkommenhet. För att använda ett engelskt uttryck.
Hur jag läser bloggar
Jag har funderat över mitt eget bloggläsande.
- Fullständiga inlägg i flödet (jag använder Google Reader och klickar mig aldrig vidare)
- Koncisa inlägg läses, allt annat skummas eftersom jag har väldigt kort attention span i mitt läsande
- Första raden i ett inlägg bestämmer om jag läser det…
- …men paradoxalt tycker jag om ”veckan som gick”-inlägg med en serie mycket koncisa sammanfattningar av händelser/inlägg/artiklar
Det är slående att de ”större” (såsom DN) väljer att bara ha mycket korta beskrivningar i sina flöden. På min iPhone ska det oerhört mycket till för att jag ska välja att ladda upp DNs websida för att läsa en artikel. IDG har både annonser i flödet och tvingar folk besöka sajten för att läsa fullständiga artiklar. Jag finner att jag läser dessa flöden allt mer sällan.
Upphovsrätten är vad som borde diskuteras
I och med IPRED-lagen är det mycket diskussion kring fildelning och dess vara eller icke vara. Jag tror att man enkelt kan konstatera att fildelning är ett mycket brett begrepp som innefattar mycket av det som den andra versionens webb handlar om: människor utbyter tankar, idéer och material och samhället blir rikare av detta.
Vad man istället bör diskutera är upphovsrätten. Som förläggare är upphovsrätten något jag dagligen arbetar med och något som berör mig djupt. Jag tycker absolut att den som skapar någonting har någon grad av rätt att bestämma över det skapade men jag håller med om att denna grad bör vara fokus för diskussion.
Jag är ganska övertygad om att de flesta förändringar som gjorts i upphovsrätten har mycket lite med upphovsmannens intressen att göra och mycket mer med företags/förlags/skivbolags intressen att göra. Professor Eva Hemmungs Wirtén vid Uppsala universitet säger detsamma:
– Men utvecklingen har inte gynnat upphovsmännen. Den har gynnat branschen.
När jag läst om de annonser som artister och upphovsmän tagit ut i stora svenska dagstidningar där de argumenterat för IPRED-lagen har jag tyckt mycket synd om dem. Jag tror att de är vilseledda av agenter och förläggare att bli frontfigurer i en ”kamp” som till slut kommer mynna ut i två saker:
- Tekniken kommer att fortsätta utvecklas och med en IPRED-lag kommer teknologin göra det möjligt för användarna av fildelningstjänster att gömma sig mycket effektivt, vilket gör lagen helt tandlös på nytt.
- Konsumenter kommer vända sig mot de som ”jagar” fildelare på samma sätt som de vänder sig mot musikcdskivor med rootkits, musik man köpt men som man inte tillåts lägga på sin MP3-spelare och så vidare.
Enda vägen framåt är att distribuera sitt upphovsrättsskyddade material på ett sätt som konsumenterna vill använda sig av. Om man vill ladda ner nya episoder av TV-serier och se dem på sin dator så gör det möjligt för konsumenter som vill betala för sig. Jag ville till exempel köpa avsnitt av en TV-serie i iTunes men det var bara möjligt i USA – enda möjligheten för en svensk konsument skulle vara att ladda hem dem olagligt.
Akademibokhandeln och utbudet
I senaste DJtv pratar Daniel och Johanna om de förändringar som Akademibokhandeln berättat om i Svensk Bokhandel. Johanna köper uteslutande sina böcker i den fysiska bokhandeln och hon drar den logiska slutsatsen att om Akademibokhandeln, som en av Sveriges största bokhandelskedjor, väljer att lägga ner butiker och gallra kraftigt i sitt sortiment (eftersom man inte anser sig ha råd att sälja smala titlar) kommer hon ha mindre att välja på.
Som förläggare håller jag absolut med. Vi är ett litet förlag och jobbar uteslutande med små upplagor av böcker som utan tvekan har existensberättigande även om de inte säljer 100 000, 10 000 eller ens 1 000 exemplar totalt. Akademibokhandeln skickade för några månader sedan ett kontrakt till oss som skulle styra deras centrala inköp av våra titlar. Detta kontrakt, som uppmärksammats i Svensk Bokhandel, är skrivet som en lista på allt vad Akademibokhandeln någonsin kan önska sig – till exempel två års returrätt, rabatt även på enstaka exemplar och tre månaders betalningsvillkor.
Jag ringde upp ansvarig på Akademibokhandeln och frågade hur små förlag ska kunna arbeta under de premisserna. Han tyckte att kontraktet som det cirkulerats bara var en startpunkt för en diskussion. Som om små förlag har möjlighet att förhandla med Akademibokhandeln!
David Bismark 