Archive for the ‘Förlagsvärlden’ Category
Det nya författarskapet
Sedan en tid har jag föreläst under titeln Det nya författarskapet, huvudsakligen i förlagets regi men också t.ex. på gymnasieskolor. Under den här rubriken samlar jag alla mina tankar om bokens, författarens och förlagens framtid. Ovan bäddar jag in ett YouTube-klipp (finns i HD) där jag översiktligt går igenom de teman som jag tycker att en diskussion om bokbranschens framtid har. Mina utgångspunkter är alltid författare och läsare för att allt annat måste rimligen anpassa sig till mötet mellan dessa två.
Jag kan hålla i föreläsningar (en eller två timmar), seminarier (fyra timmar plus pauser) och workshops i dessa ämnen där jag anpassar inriktningen efter åhörarna: t.ex. författare, förlagsbransch eller en intresserad allmänhet. Kontakta mig på david@bismark.se.
Det nya författarskapet – ett seminarium
Efter att ha doktorerat inom IT är jag nu förläggare på heltid och eftersom Recito Förlag alltid varit författarorienterade så har vi smugit igång en serie seminarier som vi kallar Det nya författarskapet. I en värld full av text så omdefinieras både vad en bok är och vad den betyder och då följer automatiskt förändringar i förlagsbranschen och omställningar för författarna. Etablerade författare känner allt större tryck från det egna förlaget att vara delaktig i det man kallar ”egenmarknadsföring” och det är något som kommer bli en allt större del av författarens arbete. Författaren måste själv ta ansvar för att etablera det egna författarskapet och det finns en stor mängd verktyg inom sociala media för att göra detta. Att vara författare blir allt mer om att bygga en skara följare och då är det viktigt att förstå koncepten, känna till och kunna använda verktygen och veta hur man tjänar pengar.
Just nu är följande seminarier inplanerade:
Malmö 2009-12-05
Stockholm 2009-12-12
Umeå 2010-02-06
Göteborg 2010-02-20
Bokning sker på www.forfort.se och ett begränsat antal blogpass finnes.
P.S. Det här är ett kall mer än företagsverksamhet så om du förstår att utvecklingen inom bokbranschen och sociala media kommer ha stor påverkan på författarrollen så skulle jag uppskatta hjälp med att sprida information om våra seminarier alldeles hemskt mycket. Tack!!
Upphovsrätt för små producenter
När jag var i tredje året på min första examen hade jag en idé jag ville patentera och jag pratade med en man på universitetets inkubator. Han gav mig rådet att inte omedelbart ansöka om patent för att så snart man gör det blir idén allmänt känd och man måste vara resursrik för att kunna försvara ett patent – det sker inte med automatik. Jag drar nu paralleller till upphovsrättsdiskussionerna som nu pågår för fullt – det är de stora producenterna som slåss med (juridiska) näbbar och (fula) klor för att hålla kvar vid gamla tankar och förhållanden. Jag som liten förläggare och alla andra små producenter har ingen budget för att anlita advokater och hota med stämning.
För oss små är det viktigt att, medan jättarna kämpar sin dömda kamp, a) förstå vart vi är på väg genom att lära från det som hänt musikindustrin och b) förändra oss så att vi kan leva i den nya tiden. Jag drar alltså slutsatsen att upphovsrätten är i förändring och istället för att känna att allt håller på att rinna oss ur händerna så måste vi förstå och utvecklas. Framtiden är ljus!
Valet man har när man aggregerar och filtrerar
Hemma hos oss är radion inställd på stationen Lugna Favoriter eftersom vi tenderar att lyssna på radio när man gärna vill ha lugn musik, till exempel till frukosten. Min fru och jag börjar förvisso bli heligt trötta på att stationen spelar samma låtar om och om och om igen (men det är för jobbigt att ändra radions inställning) och nu slog det mig vad det val är som man har som aggregatör eller filtrör, alltså hur man kan positionera sin ”media outlet”.
Jag har raljerat litegrand om hur Akademibokhandeln gör sig själv helt redundant genom att sluta hjälpa kunderna hitta intressanta böcker och istället koncentrera sig på att sälja samma dravel som precis alla andra.
Detsamma med Lugna Favoriter. Istället för att hjälpa kunder/lyssnare att upptäcka ny musik i den genre som de är intresserade av så spelar man om och om och om igen samma låtar (Purple Rain, I Know Him So Well plus några till) och gör sig sålunda redundant. Vad man naturligtvis borde göra är att använda sin expertis inom genren lugn musik och göra ett nytt urval och hjälpa lyssnarna till en ny, intressant musikupplevelse inom kategorin.
Precis som Akademibokhandeln inte borde sluta sälja speciella/intressanta/ovanliga böcker utan istället specialisera sig på att göra det.
Behövs egentligen Akademibokhandeln alls?
När jag idag var inne på Akademibokhandeln tyckte jag att den process som man säger att man inlett redan är fullbordad. Man ska minska antalet titlar i butiken och endast sälja de mest populära böckerna. Anledningen är att det tydligen är svåra dagar för den svenska bokhandeln och man måste få bättre marginaler. Ingenstans i butiken kunde jag hitta något annat än presentböcker, topplistepocket och exklusiva kontorsvaror.
Om man bara har välkända märken i sin butik, gör man det inte då så absolut lätt som möjligt för nätbokhandlarna att slå en? Det känns iallafall för mig som att de mest lättigenkänneliga produkterna kan kunderna också hitta på nätet utan att vilja känna på dem, bläddra i dem eller av en händelse råka se ett vackert omslag och trollbindas.
Det är alltså såna produkter jag önskar mig i den fysiska bokhandeln, såna jag inte redan vet så mycket om. Fynd. Någonting bokhandlaren, stolt i sitt yrke, har grävt fram bland drivor av topplisteböcker och visar mig. I den nya formen behövs väl egentligen Akademibokhandeln inte alls?
Konjunkturen och kort förberedelsetid skjuter upp Boksalongen
Idag fick vi så veta anledningen till att Boksalongen skjuts upp till april 2010:
Dock har förberedelsetiden nu blivit för knapp för många och detta i kombination med nedgången i den allmänna konjunkturen gör att vi bedömer att det bästa för arrangemanget, och alla inblandade, är att skjuta fram premiären till 2010.
Personligen tycker jag det är fegt av Stockholmsmässan och av de som uppger att den ”allmänna konjunkturen” sätter käppar i hjulen.
Boksalongen framflyttad till 2010
Jag trodde att vi faktiskt bokat plats på Boksalongen på Stockholmsmässan i april 2009 men nu visar det sig att vi endast anmält intresse (från Stockholmsmässan):
För din information kommer vi på måndag gå ut med besked om att Boksalongen blir framflyttad till april 2010.Jag ville att du skulle få denna förhandsinfo. eftersom ni anmält intresse för Boksalongen.Vi återkommer till dig senare i vår för att i god tid börja diskutera Boksalongen 2010.
Mina kollegor och jag, och säkerligen hela bokbranschen, såg fram emot den här första riktiga mässan i Stockholmsområdet så det ska bli intressant att se på måndag varför mässan är framflyttad. Våra bokningar av lastbil, tågbiljetter och hotell, information till kunder, inbjudningar av författare, bokning av annonsutrymme, planerade annonskampanjer och så vidare är nu allt förgäves.
Recensera på riktigt! Recensera andra!
Jag håller med Malin Ullgren på DN om två saker:
- För det första kan en recension av en bok av en välkänd författare där förlaget bestämt att många exemplar skall säljas vara onödig. Boken i sig har mycket lite av författarens röst i sig och dess innehåll avhyvlat och tilljämnat så absolut mycket som möjligt för att tilltala ”alla”. Att hitta ens minsta nyans av en sådan bok är att hyckla.
- För det andra är en recension överhuvudtaget intet värd om recensenten inte verkligen vågar ta itu med ämnet.
DN-bokhandeln i linje med tiden
När DN startar en ”egen” nätbokhandel (samarbete med Adlibris) funderar de faktiskt genast själva över huruvida det verkligen är lämpligt:
– Satsningen påverkar inte vår recensionsverksamhet. Integriteten är väsentlig. Det redaktionella materialet och bokförsäljningen är två helt separerade saker – vilket är viktigt att det förblir, säger Maria Schottenius.
Tråkigt nog uppmärksammas genast ett problem: den egna politiska redaktörens bok ges topplacering i nätbokhandeln utan att åtnjuta samma placering på Adlibris. Från bokhandelssidan börjar diskussionerna om huruvida de bör stöda DN genom att annonsera i tidningen eller om det bara är att kasta pengar i sjön.
Jag håller med om att tidningar på det här sättet kan hjälpa sina läsare och tjäna pengar på det, något som ligger i tiden. Något jag uppmärksammat med The Guardian, precis som Maria Schottenius tydligen har, är att de dels har bokklubb och dels publicerar böcker själva. De säljer böckerna till exempel genom annonsering i den egna tidningen och ger rabatter till läsare med ”medlemskort”. Jag håller också med om att det gör det omöjligt (och onödigt) för bokhandeln att annonsera i tidningen – något de ändå säkerligen endast gjort i begränsad skala. Förlagen kan naturligtvis fortsätta annonsera – kanske till och med med bättre resultat?
Man kan ju förresten tänka sig att om ALLA böcker som finns till försäljning i Sverige (eller enligt uppgift två miljoner titlar) finns i DNs nätbokhandel så borde inte det påverka den egna recensions- och rekommendationsverksamheten. Det hade nog varit större problem med integriteten om de bara haft egen bokklubb och egen förlagsverksamhet.
Akademibokhandeln och utbudet
I senaste DJtv pratar Daniel och Johanna om de förändringar som Akademibokhandeln berättat om i Svensk Bokhandel. Johanna köper uteslutande sina böcker i den fysiska bokhandeln och hon drar den logiska slutsatsen att om Akademibokhandeln, som en av Sveriges största bokhandelskedjor, väljer att lägga ner butiker och gallra kraftigt i sitt sortiment (eftersom man inte anser sig ha råd att sälja smala titlar) kommer hon ha mindre att välja på.
Som förläggare håller jag absolut med. Vi är ett litet förlag och jobbar uteslutande med små upplagor av böcker som utan tvekan har existensberättigande även om de inte säljer 100 000, 10 000 eller ens 1 000 exemplar totalt. Akademibokhandeln skickade för några månader sedan ett kontrakt till oss som skulle styra deras centrala inköp av våra titlar. Detta kontrakt, som uppmärksammats i Svensk Bokhandel, är skrivet som en lista på allt vad Akademibokhandeln någonsin kan önska sig – till exempel två års returrätt, rabatt även på enstaka exemplar och tre månaders betalningsvillkor.
Jag ringde upp ansvarig på Akademibokhandeln och frågade hur små förlag ska kunna arbeta under de premisserna. Han tyckte att kontraktet som det cirkulerats bara var en startpunkt för en diskussion. Som om små förlag har möjlighet att förhandla med Akademibokhandeln!
David Bismark 